Äntligen fredag! Visst är det en härligt dag, fast jag är lite som Nalle Puh, han som säger att det finns en stund innan man änter honungen som egentligen är den allra bästa. Så är det för mig med helgen. Den allra bästa tiden är från torsdagkväll när huset är städat och luktar rent inför helger - över fredagen då allt kan hända på jobbet till fredag kväll när lugnet lägger sig över lejonkulan. Det är helg. Det är väl det som egentligen är meningen med den där helgmålsrigningen på lördag kl. 18 - det är bara i vår stressade värld som vi inte hinner stanna upp och lyssna.
Idag har jag fått lära mig ett nytt uttryck på jobbet: örfilarnas hållplats
När jag hörde uttrycket handlande det om hur vi som myndighetspersoner får ta smällar från alla håll - och därför befinner oss på örfilarnas hållplats. Jag har funderat över det där uttrycket under eftermiddagen. I vår värld med maskrosbarn befinner man sig ofta på örfilarnas hållplats. Man får mentala och ibland fysiska smällar får både väntat och oväntat håll.
Det är då man får samla sina krafter och gemensamt resa sig igen.
Det var därför skönt att avsluta en dag på örfilarnas hållplats med mumsig fläskfilégryta och levande ljus. En varm bastu på det och man känner hur livet strömmar åter in i kroppen.
I helgen blir den en tur till extrafamiljen på sst och kanske, om jag har tur, en sväng till Hjortgården i Gammelstan. Jag har några span där som skulle bo bra hos mig.
Trevlig helg alla fina!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar