Hoppets låda och smällkalla vintern

I bland snurrar livet fortare än man hinner med själv. Här har det avverkats både alla hjärtans dag och kalas i en rasande fart. Eller rasande och rasande det är så vansinnigt kallt i vår del av landet att inget går med rasande fart. Temperaturen har befunnit sig runt -30 grader i flera dagar och det är inte långt ifrån att man känner sig som på bilden. Hos oss fryser insidan av dörrlåset när det blir så här kallt..

Bilden har jag lånat från en artikel i NRK som finns här: http://www.nrk.no/nyheter/distrikt/troms_og_finnmark/1.7496418

Den hett efterlängtade toaletten är, i princip, färdig. Visst blev det fint!

Mammas fina minkpäls har i år fått tjäna som tomtens vargpäls (!) och har därefter blivit hängande i den lilla hallen. En dag fick jag ett ryck och städade bort allt onödigt i hallen. Då pausade pälsen en stund på golvet och då var familjens ena man snabb vill jag lova.. Kanske han har varit lejon eller i alla fall lodjur i ett tidigare liv.. (Eventuellt kan han också ha varit en östermalmsdam av minen att döma)

Ett härligt surdegsbröd från fina Nordansmak här i staden. Smakar verkligen mumsigt med en god västerbottning (ost alltså).

Min förstfödda pysselprinsessa har väckt liv i en gammal tradition - att göra lampskärmar. Men det är konstigt för jag kan inte komma ihåg att min mamma fyllde dem med knappar, lim, garn och tejp på den tiden det begav sig... Här är med andra ord gamla lampskärmar hett eftertraktade.

En liten sväng till återvinningen har vi hunnit. En hel massa skrot från carporten åkte i rätt container. Ett par små saker åkte in i bilen också :)

Ett soffbord - det ska målas- en kruka för pennor samt ett ljuvligt uppläggningsfat för en tjuga fick också följa med.

För att bygga den fina toan var vi tvungna att ta en stor del av hallen. det betyder att dagens hall är aningens underdimensionerad för en familj på fem personer och en katt som alltid ska vara i mitten. Bästa svärisarna har en mycket smart och snygg platsbyggd garderob/hatthylla. Som tur är fick vi knycka idén och bästa svärfar kom till och med hjälpte mannen med att tänka och montera (och tänka och montera och tänka en gång till) Bra förvaring är liksom A och Ö i en stor familj som mest består av tjejer och hur mångar vantar och mössor (och schalar och handsväskor) som helst. "Kuberna" till höger ska fyllas med korgar från IKEA. Vi har 15 mil till närmaste varuhus så en sväng dit måste planeras med viss omsorg.

Hoppets låda då? Jo egentligen är det mannens låda med blandade skruvar och andra bra-att-ha-saker. Men så här i alla hjärtans dags tider kan jag konstatera att jag är himla lycklig att min man även tycker att jag är värd en plats i hoppets låda. Även de där dagarna när jag knappt har något hopp om mig själv. På lördag är det sex år sedan vi gifte oss och vi var unga och oförstöda och kunde sova länge på lördamorgon. Efteråt har han berättat att han var så nervös att han knappt kommer ihåg vad som sas. Han var fullt upptagen med att räkna figurerna i altarskåpet.. Det är kanske tur att vi har hopp för varandra. Puss min prins. Då (när mannen räknade altarskåpsfigurerna) fick vi fyra råd av prästen. Råden var till för ett långt och lycklingt äktenskap: Gläd dig över mig, Var stolt över mig, Härda ut med mig och Förlåt mig. Jag tror att prästen har rätt. Vissa dagar får man använda en del av order mer än andra :)

Ha det gott och "krama dom du tycker om extra hårt och noga" som fina lilla E har sagt!