Hemgjord dörrkrans av lingonris och ljung Modedemokraten bloggade häromsistens om inredning som nationens drog. Hon var oroad över vänner som hellre valde tapeter än tog en utekväll och ställde in utlandsresan för att välja beslag. Jag har funderat på det där inlägget under hela min vrickade vecka. Den som bestått av sjuka barn- en femtontimmarsresa till Stockholm - insjuknande i halsfluss - penicillin- 80-kalas-och lite inredning-puh! Eftersom det varit en sådan lugn vecka som gett mycket tid till eftertanke (not! snarare vaknätter med rakbladshals) så har jag funderat på varför jag tycker om inredning.
Höststajalad soffa och soffbord
Ja vad är svaret då - varför inreder jag. Det enkla svaret är nog att jag tycker om det fina. För mig handlar inredning om att trivas och må bra. Vi bor i ett litet hus, inget nytt och inget dyrt, det är vårt och här vill vi bo. Då vill jag att hur man upplever det huset ska reflektera hur vi är. Fina L bloggade om sin härligt färgststarka tapet som passar henne som hand i handske. För mig är det tvärt om. Jag vill ha ett ljust hem fyllt med saker som har en plats i vårt liv och våra hjärtan. Dessa saker ska bo på sin plats och inte ligga strödda överallt (här är jag och resten av familjen inte helt överens...). För mig är det ljusa och rena den frid jag behöver för att ladda batterierna i ett hektiskt liv. Jag mår dåligt när det är rörigt och grylligt. Jag är en person som gillar raka linjer och rena ytor. (Jag kladdar inte ens i kollegieblock och har aldrig gjort det). Däremot tycker jag mycket om fina saker - saker som jag/vi tycker är fina. De behöver inte vara nya - vi gillar båda gamla och udda saker. Jag gillar att omge mig med saker och människor jag tycker om. Därför gillar jag inredning. Fast ställa in en utlandsresa för att välja beslag - det vete rackarn....
Några av de fina sakerna - kaktänger och tårtspade
som fick följa med och fina världens bästa Alfalejons 80-årsdag
Som jag skrev i början har vi varit på 80-års kalas för makens moffa och 60 årig bröllopsdag för honom och mommo - vilket galet gäng! Tillsammans med alla barn, barnbarn, barnbarnsbarn och respektivar här och där är vi närmare 40 personer! Tänk att få se tillbaka på sitt liv tillsammans och se att dessa personer vore inte här utan vår kärlek till varandra och till dem. Det är så häftigt! Det är de mest fantastiska människor jag känner - såväl jubilarerna som hela det stora gänget. En fest med dem missar jag ogärna. Här skrattar man och gråter om vartannnat men vi gör det med varandra aldrig åt varandra. Så önskar jag att vi får uppleva vår 60 - åriga bröllopsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar