Hej!
Jag brukar skryta om att vi har haft sådan tur med våra barn, de är sällan sjuka och vi har inte klippkort på sjukan. Jag är ju i och för sig gift med en tornedaling och de far inte till läkarstationen i onödan. Om kroppsdelen sitter kvar finns det ingen anledning att uppsöka läkare, om kroppsdelen inte är kvar är det ju onödigt att belasta doktorn typ.
Idag blev det lite annorlunda. Mannen och bonusen hjälpte fina kusinen att flytta. Jag och tjejerna skulle torsdagsstäda och reclaima Cs rum. När vi är nästan färdiga ska C diska hundens matskålar i duschen. Allt är frid och fröjd tills världens avgrundsvrål kommer från duschen. Räkan har tappat skålen som gått sönder och skurit upp djupt jack i vristen och mindre jack i en tå. Det var bara att sätta sig i sörjan och försöka få henne att lugna sig och få stopp på blodflödet. Lilla S fick assistera med kläd- och telefonhämtning så vi fick tag i maken. Tillsammans fick vi till ett fullt godkänt tryckförband och maken fick med sig damen till sjukan. Där gjorde hon succé och tittade på när de sydde ihop foten med fem stygn - en riktig hårding med andra ord.
Nu sover hon gott på golvet i vårt sovrum och är ordinerad vila imorgon. Vilken tur att det gick bra och att vården verkligen är på topp när tornedalingen väl är där :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar