Jag är ingen flitig läsare av kvällspressen så jag snubblade över den här artikeln idag. Den gick in som ett slag i magen. Artikeln handlar om etiopiska barn som säljs som slavar för 80 svenska kronor. Vart femte barn har börjat jobba innan de är fem år. Flickan i artikeln är ett par år äldre än C och bär ved så tung att en vuxen inte orkar bära. Hon bär den varje dag - utan slut.
Jag dömer inte någon- Jag kan inte föreställa mig den skräck, sorg och ångest det måste vara att vara tvungen att sälja ett barn. Det är svårt att förstå att det är ett alternativ man har att överväga. Jag är full av ödmjukhet inför människor som tvingas göra valet mellan att se sina barn lida och att skicka iväg dem till en verklighet som kan bil vedervärdig och där hoppet om en bättre framtid överväger skräcken att aldrig se dem igen. Det valet gör ont i mammahjärtat.
I artikeln finns adressen till läkare utan gränser där kan man hjälpa - gör det! Jag är världsförälder för UNICEF för 100 kr i månaden. Det kostar så lite och gör skillnad. Jag vill vara med och kämpa för varenda unge - visst hänger du på!
Här hemma, alldeles nära oss finns ett stort engagemang för ett samhälle för alla. Kolla gärna in den här facebookgruppen som jobbar för ett Sverige för alla.
Jag är också full av ödmjukhet inför de föräldrar vars barn jag får förmånen att vara bonusförälder till. Jag kan inte och vill inte ta deras plats som föräldrar. Min roll är att se till att barnet har det bra och hjälpa barnet se det som är bra hos föräldern. Det är inte min roll att säga att föräldern ljuger. Vem äger sanningen. Min sanning är ju inte alltid din sanning. Det är en lärdom jag tacksamt tar med mig från mina år i handikappomsorgen. Alla har rätt till sin sanning och till sin upplevelse, sen gäller det att vid behov hitta den tredje sanningen.
Ha en skön torsdag alla fina! Imorgon har vi lite sportlov och förhoppningsvis är vi snart färdiga med toan. Vilken lyx att ha två toaletter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar