Ord och inga visor

Så var första jobbveckan till enda och det var lördag hela dagen. Jag och storfisan hängde på Leos lekland på 9-årskalas för en av hennes gamla klasskamrater. Det var ett kärt återseende och faktiskt ovanligt trevlig även för mig. Jag är inget jättefan av Leos - särskilt inte i dessa bacilltider. Men ungen var mer än nöjd. Efter det tog maken med sig tjejerna på basket och jag fick strosa på stan. Så mycket man nu kan strosa när det är 17 minusgrader och snålblåst. Nåja jag fick med mig hem en nya handväska och lite andra små bra att ha saker.

Häromdagen snubblade jag in hos den här kvinnan www.ylvaskarp.se. Gör det du också! Det finns ett par tryck där som jag verkligen, verkligen skulle vilja ha! (Den där "för evigt" tror jag bestämt att mannen verkligen vill ha ;)

Jag blir så himla inspirerad av människor som Ylva. Inspirerad att ta fram mina grejor, nån som jag köpt själv och några som jag fått och några som jag ärvt, att börja träna igen. Man får svarta fingrar och stela leder men jag tror det är värt det. Det finns ju så mycket bra sagt som gör sig bra skrivet.

Jag tycker om att skriva och att läsa - mitt liv skulle vara så mycket fattigare utan skrivna ord. Kloka läraren Anna skrev ett blogginlägg om läsning för ett tag sedan. Jag fick en känsla av Terminator eller 1984 när jag läste det. Läsning är ju nyckel till så mycket - visst det kan lösas med glasögon som läser år mig - men hur vet jag att det jag hör är det som står...

 Källkritik är ju något som knappt fanns när vi gick i skolan - idag är källkritik en av det absolut viktigaste färdigheterna. Under min skoltid vad det som stod i läroboken den enda sanningen, inte var det någon som funderade kring vem som författat, utgett eller bekostat läroboken. Den enda debatten så var om McDonalds skulle få sponsra läroböcker.

Nu öppnar jag inte en bok innan jag kollat vem som skrivit den och googlat på författaren. Finns det fler bilder av den här "sanningen"? Måste man hålla med om det man läser för att läsa det? Är det bara den som är nazist som läst Mein Kampf eller är det också den som vill förstå hur någon tänkte? Kan det jag läser vara menat på något annat sätt hur jag läser det? Det här blev ju Beatrice Ask plågsamt påmind om i veckan..

bilden lånad från nyheter24

På facebook snurrar en bild om hur stort ordförråd barn får om man läser respektive inte läser för dem. Människor som jobbar i skolan vittnar om att barnen inte har ett ordförråd som räcker till vanliga samtal - hur ska man då ha möjlighet att lära sig nya saker - om man inte har ord till det man lär sig. Eller ännu viktigare - hur ska man kunna sätta ord på sina känslor, upplevelser och behov när orden inte räcker till?

Stora funderingar en lördag i januari, Ha en skön kväll alla kloka och fina därute!