onsdag 17 december 2014

En vinnare!

Det gäller att hålla ordning på antalet n i rubriken annars blir det något helt annat :)

Men det är sant att jag är en vinnare! Mitt favoritmärke house of lola hade en tävling där man kunde nominera någon att få en julklapp med produkter från märket. Fina L nominerade mig utan att jag hade en susning om det.


Och tänk att jag vann! Vi var tre stycken som vann var sitt finfint paket från house of lola. Vad det är i? Jag vi får väl se på julafton.


Det allra bästa är att även fina L fick ett paket från samma avsändare. Jag dollarn när alla är vinnare.

Bu gör jag den näst sista dagen på stora lilla myndigheten. Sen börjar ett nytt äventyr!

tisdag 16 december 2014

Genom sorgens mörker lyser minnenas ljus

Jag sitter här med Sara Dawn Finers underbara version av håll mitt hjärta på repeat och gammelfammos tjocksockar på fötterna och minns, känner in och låter sorgen skölja över mig.


Idag har vi trotsat vädrets alla makter för att följa fammoEllen till den sista vilan. Att lägga sin mamma, fammo/mommo, syster, svärmor och gammelfammo/mommo i en kista och säga "tills vi ses igen" är omtumlande. Att sedan göra det bara dagar efter gammelfaffa är utmattande. Det var många tårar som rann- både av sorg och av trötthet. 


Tänk att det är i samband med att människor inte längre finns hos oss vi får lära oss saker om dem som vi inte visste förut. Som att fammo älskade vita rosor, att faffa spelat trummor och att de hann fira 69-årig bröllopsdag. Det får ju min och makens tioåriga dito att verka som en droppe i havet.


Idag sätter vi fram en bukett vita rosor bredvid fotot på dem tillsammans och känner att de sitter i en stad ovan molnen och har hittat varandra igen, utan krämpor och sorger. Där bakom stjärnorna - så vi vet var de är - ser de till att hålla bastun varm och ölen kall tills vi ses igen. Under tiden är jag säker på att de leker hund eller ta fatt med ett barn som allra mest behöver en fammo och faffa.. För det var såna de var och alldeles säkert fortfarande är.



Det är farligt sa rädslan,
det är omöjligt sa tvivlet
..prova ändå viskade hjärtat





söndag 7 december 2014

jul i vårt hus

Först och främst är jag alldeles överväldigad av responsen på gårdagens inlägg. Jag vill också förtydliga att det inte är jag som skrivit den fina dikten. Den är ganska vanlig i dödsannonser och jag blir jätteglad om någon vet vem som är författare så jag kan uppdatera inlägget!


Tänk om man kunde trycka på pausknappen i sitt liv. Jag skulle behöva en eller två veckor till för att komma i kapp med mitt liv. Mina julförberedelser liknar alltmer IKEA-reklamen och snart blir det väl pizza som julmat. Samtidigt tycker jag mycket om den här tiden på året. Adventsveckorna är fridfulla och fulla av längtan - i alla fall när man hinner känna efter.

Lite julstämning har jag försökt skapa - både i Nygårn och hemma i stan.




Det var ganska mycket snö i Kalix


Väl i Kalix hann jag in på fina butiken Handplockat. De hade bytt butikslokal och det var verkligen till det bättre! Om du har vägarna förbi Kalix eller Älvsbyn tycker jag verkligen att du ska kika in i någon av butikerna!

Ja det kan väl hända att det följde med en sak eller två :-)


Hemma i stan blir det mest blommor i julpyntet. Jag älskar hyacinter! I år har jag spridit ut dem och stoppat ner dem i lite olika krukor och på olika ställen.



Idag hann jag in på Kallx gårdsbutik. 
Även det är ett himmelrike för den som behöver en stunds ögonvila!




Ha nu en skön söndagskväll alla fina! 
Själv håller jag ett öga och ett öra på valpen - 
allt för att minimera antalet olyckor på golvet.

fredag 5 december 2014

Tillfälligt avbrott



Döden betyder ingenting.

 Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
 Jag är Jag, Du är Du.
 Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
 Kalla mig vid mitt vanliga namn.
 Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
 Ändra inte Ditt tonfall,
 Håll sorgen borta från Din röst.
 Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt.
 Skratta som vi alltid har gjort.
 Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
 Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma.
 Uttala det som ingenting hänt, sorglöst
 Utan spår av skuggor.
 Låt livet gå vidare med samma innebörd som
 tidigare.
 Det går vidare därför att det måste gå vidare.
 Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår
 gemenskap.
 Varför skulle du sluta tänka på mig för att Du
 inte längre kan se mig.
 Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
 Allt är väl.

Det har varit några slitsamma dagar. Vi har varit en tur till alltid lika vackra Tornedalen. Det är så vackert att det gör ont i själen. Tyvärr var anledningen till vårt besök lika smärtsamt. Bästa mannen farfar lämnade livet i slutet av november och det var dags för begravning. Vi är tack och lov ganska förskonade från begravningar och det är alltid med blandade känslor man åker dit. 






Just innan begravningen blev gammelfammo så dålig att det blev ilfärd till vårdcentralen. Under dagen idag drog hon sina sista andetag och följde med faffa till en stad ovan molnen. Jag tror att han just hade hunnit in och tänt en brasa i spisen och satt på kokkaffet. 

Döden är verkligen ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap



Vi som är kvar, vi går runt i fammos hemstickade raggsockor och kramas extra mycket och extra ofta. Vi minns dem som de var och all den värme de spred omkring sig.  Det var de som alltid försökte prata svenska med mig så jag skulle förstå, fammo som inte kunde ge bort receptet på riseska för de satt i huvudet och i händerna. Det var fammo som kom på alla fyra över gården och lekte hund med flickorna. Det var faffa som berättade hur man försökte hålla småbarnen varma när han var liten. Det var faffa som alltid värmde bastu och så till att fanns en kall i närheten. 

Det har varit en ynnest att få vara en del av deras liv och familj i mer än 10 år.